The Invisible Man ★★

Nu har jag sett The Invisible Man. Filmen regisseras av Leigh Whannell (Upgrade) och är även skriven av honom. Fast i ett våldsamt och kontrollerande förhållande med en rik och briljant forskare, flyr Cecilia Kass en natt och håller sig gömd. Men när Cecilias våldsamma ex begår självmord och lämnar henne med en generös del av sin förmögenhet börjar hon misstänka att hans självmord var fejkat. När en rad kusliga sammanträffanden får dödliga konsekvenser, börjar Cecilia ifrågasätta sitt förnuft samtidigt som hon desperat försöker bevisa att hon verkligen blir jagad av någon som ingen kan se. Jag gillade inte den här filmen alls och då måste jag säga att jag totalt älskade Upgrade, regissörens tidigare film, vilket var den största anledningen till att jag ville se hans senaste verk. Filmen har dock fått riktigt bra kritik från de flesta och mestadels positiva recensioner, vilket efter att ha sett filmen verkligen förvånar mig. Det här är ännu en film av Blumhouse och Universal som tydligt slänger upp #metoo i ansiktet på en, den sköter det som tur nog mycket bättre än vad Black Christmas gjorde förra året iallafall. Filmen är frustrerande på fler sätt också, den praktiskt sätt förolämpar tittaren genom att anta att publiken är helt korkad. Den är jobbig att titta på, inte på grund av att den är läskig eller våldsam, utan på grund av hur dum den är och hur den samtidigt dumförklarar publiken. Jag kan inte säga att den inte höll mitt intresse uppe, för ja, den fick mig att fortsätta undra, fortsätta gissa men allting som händer är dumt och utan att ge några som helst förklaringar till någonting fortsätter den bara framåt, ignorerar saker, tar dumma beslut och väldigt uppenbara vändningar. Musiken här gör det även riktigt tydligt att nu ska vi bli rädda, den är inte fylld med jumpscares men den har en hel del såna och man kan tydligt se när de ska komma. Musiken är annars bara genuint högljudd och jobbig i filmen. Det kan förekomma en del mindre spoilers här så ha det i åtanke om ni väljer att läsa vidare. Filmen repeterar sig själv alldeles för mycket, liksom vi fattar efter första gången, men huvudkaraktären fortsätter ändå att berätta så fort hon får chansen om hennes "situation" och självklart så tror absolut ingen på henne. Samtidigt så fortsätter filmen att visa oss scener där Adrian (mannen) stör henne och bara närvarar, hon känner att någon är där med henne, att saker flyttar på sig och kameran byter vinkel, visar oss ingenting och hon tycker att det är någon där. Det är såna små saker som fortsätter att hända om och om igen och det känns nästan som att det aldrig ska ta slut. Efter att de här små grejerna händer så börjar filmen att bli dum, otroligt dum, det är nu den börjar att bli förnedrande mot oss som publik, den tycker att man inte ska tänka, hoppar över att förklara någonting överhuvudtaget och bara går vidare. Till exempel så ringer hon Adrians telefon vid ett tillfälle, den bara råkar att vara uppe på vinden i huset hon befinner sig i, hon klättrar upp, hittar telefonen och märker att det finns bilder i den, tagna på natten, på henne och polisens dotter när de sover. De här bilderna skulle ju bevisa att det var någon mer i huset, men hon tar inte med telefonen ner och filmen nämner det inte igen. Det här skulle ju bokstavligen ha bevisat att hon inte var galen, men filmen är dum så den bryr sig inte och går vidare. När hon väl är på vinden hör hon fotsteg från stegen, att någon är på väg upp, hon kastar färg på honom, så att man kan se den här "osynliga mannen". Det var coolt, det var en kreativ och smart liten effekt men sen fortsätter filmen att vara dum, den osynliga mannen får tydligen av sig all färgen med hjälp av vattenkranen i köket, detta på en väldigt kort tid, medans hon hoppar ner från vinden och springer in i köket viftande med kniven och ser vattenkranen som står rinnande och färgen är i vasken.. Han hade färg över hela dräkten och det tog typ en minut för henne att komma in i köket och all färgen var borta, det går inte helt enkelt men filmen tycker tydligt att vi inte ska tänka så den går vidare igen, utan förklaringar. Sen slåss hon med den här osynliga mannen, hon blir kastad runt i rummet men lyckas fly ut från huset. Här var det faktiskt riktigt snyggt gjort, det såg faktiskt ut som att detta hände, som att hon faktiskt slogs mot någon, detta eftersom de faktiskt hade en person i grön dräkt som var där och sedan använde effekter, det såg faktiskt bra ut och var skickligt utfört. Men sen har vi hunden, som ingen tar hand om, den bara bor i Adrians hus även fast han är död? Vem matar den? Hur överlevde den? Men filmen tycker tydligt att vi inte ska reflektera allt för mycket över vad som pågår och bara hoppar över att svara på några av våra frågor. Adrian då, han var ju död, han tog ju självmord, han var ju aska, han var dödförklarad, det fanns nyhetsartiklar om det. Ändå hittar dom honom instängd av brodern i källaren och självklart får vi inga förklaringar där heller. Filmen försöker att ta oväntade vändningar och överraska publiken men varje gång den gör det så hoppar den över att förklara saker, det är som att den är dum med syftet att vara dum. Den vill verkligen inte att vi ska tänka eller reflektera över någonting som händer, bara gå vidare precis som filmen gör, titta inte tillbaka. Skrivningen är väldigt rörig, filmen är väldigt rörig, redigeringen är rörig, det är mycket som inte funkar, mycket som är oklart och mycket som lämnas utan någon som helst förklaring. Det är en väldigt korkad film när man tänker på den och det går inte att sätta ihop pusselbitarna, varför? Jo, för att halva pusslet saknas! Filmens cinematography får den att se ut som en Netflix film, det känns väldigt ointressant. Actionscenerna eller vad man ska säga, de är väldigt välgjorda och coola. Karaktärerna är tråkiga och ointressanta, jag gillade verkligen inte huvudkaraktären vilket också var ett problem. Den enda karaktären som kändes något vettig överhuvudtaget var polisen som spelades av Aldis Hodge. Skådespelet var klart godkänt från alla håll, men det räcker inte, eftersom grunden är en enda röra och filmen är fylld av saker som inte funkar och är totalt oförklarliga så kan inte ens bra framträdanden och välgjorda effekter rädda den. Elisabeth Moss är bra här, hon gör ju absolut det framträdandet som sticker ut mest här, men hon spelar också huvudkaraktären så det är ju typ förväntat och dessvärre så ogillade jag ju huvudkaraktären starkt vilket absolut inte gjorde det lättare för mig att gilla hennes framträdande i filmen. Jag gillade verkligen inte den här filmen, slutet gick att se komma på mils avstånd också, det här var en stor besvikelse. Filmen är så förnedrande mot tittaren att det är jobbigt. Jag skulle rekommendera att ni håller er borta från denna, regissörens tidigare film Upgrade är mycket mer sevärd, kolla in den istället. I rollistan hittar vi Elisabeth Moss, Sam Smith, Oliver Jackson-Cohen, Storm Reid, Aldis Hodge, Harriet Dyer, Amali Golden, Benedict Hardie, Zara Michales, Anthony Brandon Wong, Bianca Pomponio, Dennis Kreusler och Randolph Fields. Av mig får The Invisible Man 3/10 i betyg.

Simon liked this review